[Poesia de Domingo]

Acordei vindo. Até aqui para olhar palavras. As que tocam como os pés no mar, a areia: não afogo, alcanço. A completude do sol céu sal mar e grãos de areia. A errância graciosa dos pés, ora nado, ora mundo. Silêncio debaixo das ondas. O corpo quase nu, arrepiando. Tanto verso pinga no meu chão, escorre pelos passos dentro de casa, molha o azulejo: vim desse mar.

 

[Sandkorn]
Jag vaknade. På väg till dena plats för att observera ord. Ord som få mig att bottna tårna når sand i havet. Jag drukna inte, jag når. Fullständighet, sol, himmel, hav och sandkorn. Graciöst vandrade, ibland simmar jag, ibland är jag ett med världen. Tystnad under vågorna. Kroppen nästan naken, rysningar. Verser rinner ner på golver, droppar från steg i huset, blötes ner kaket. Jag kommer från detta hav.

 

Ilana Eleá